mmicha

Så, här sitter jag, ett glas vin framför mig och en galen natt på jobbet bakom mig. Jag har inte skrivit på ett tag, av en rätt enkel anledning - jag tycker inte om att skriva här när jag mår dåligt.

Hela veckan har bestått rätt mycket av ångest, ända sen i fredags förra veckan. Innan dess egentligen, hela februari var rätt mycket ångest men den här veckan på ett annat sätt. Ytterligare en anledning att jag inte skrivit - jag vill inte erkänna, för mig själv eller andra, hur ont det egentligen gjorde. Det är inte en sammankoppling med det faktiska sveket, jag kan tänka på det utan att känna ångest eller så, men en underliggande ångest har markerat allting den här veckan. Därav att jag tagit små söta piller nästan varje kväll.

Jobbet är i alla fall snällt, Binnberg (chefen) jobbade ikväll och han sa att jag gjorde ett mycket bra jobb. Jag fick också veta att Maya inte får tillsvidareanställning, vilket gjorde mig lite ledsnare. Jag tycker om Maya, det slår mig varje gång hon jobbar hur underbar hon är. Men vi är på krama-varandra-hejdå-stadiet, så jag kan nog få hennes msn eller nåt. I smell a new friend!

Jag har på något sätt för mycket tid att tänka. Jag dränker min dötid i Something Awful eller i Edward Cullen. I onsdags ringde Gröna Lund och informerade att jag tyvärr inte fått jobbet. Jag orkar inte riktigt bry mig faktiskt.

Det här vinet är rätt gott för att vara rödvin. Inte sådär groteskt äckligt som första klunken kan vara ibland. Inte lika gott som vinet  jag och Lovi drack förra helgen dock, det var gott vin, även om det bringar lite sämre minnen med sig. Usch, jag ska inte tänka på det, då får jag lust att bara svepa ner rödvinet och försöka glömma lite.

Det som stör mig allra mest är att jag inte kan sluta tänka på Fei. Jag saknar honom konstant, låtar triggar tankar och jag kan inte sluta. Samtidigt oroar jag mig väldigt mycket för Char, men med honom har jag lärt mig - om jag inte skickar sms med frågor behöver jag inte förvänta mig svar, därför skickar jag aldrig några frågor för jag skulle inte klara om han inte svarar. Särskilt idag känner jag, det är den 14e. Jag skickade sms '<3' i tisdags, den 10e, jag var fullt medveten hela dagen om att det var ett år sedan Strumpan, en annan, tog livet av sig.

Suicidalitet, woohoo!

Nästa månad är det fyra år sedan jag och Char blev tillsammans, och jag undrar om jag kommer känna av det den natten, den där specifika natten. Jag har minnen som är så klara och samtidigt minns jag alldeles för lite. Jag vet ännu inte om det är bra eller dåligt. Samtidigt betyder april också att det är två år sedan Sigge - och den dagen minns jag så fruktansvärt väl, så fruktansvärt väl för vi var här, hemma hos mig, och mitt rum ser ut som det gjorde då och jag minns hur han grät och grät och grät och hur jag gick till jobbet helt död efteråt, rivmärken över armarna för att jag ville skada mig själv och helt avskärmad från verkligheten.

Jag har en filosofi av att inte ångra saker, utan se det positiva mina misstag förde med sig om det så bara är att jag lärt mig från dem. Men det finns en sak jag verkligen, verkligen ångrar, och det är hur jag betedde mig angående Sigge. Jag var så dum, så egoistisk. Bland annat sa jag en gång, "Jag önskar att det var jag, inte Sigge, som dött, så skulle du i alla fall ha honom kvar." Jag menade varje ord av det, och jag skulle fortfarande byta plats för Charlie förtjänar inte den sorgen.

Jag har gjort så många misstag, men jag känner att nu har jag äntligen tagit lärdom av dem och jag håller på att växa upp. Jag är inte klar på långa vägar men jag vet att jag har mognat på ett helt annat sätt än förr.

På onsdag kommer Ellie, underbara vackra Ellie, den första flickan jag var kär i (även om jag inte visste det då) till Kallhäll och vi ska ta en fika och prata. Första gången jag ser henne på många, många år. Vi har inte setts på fem år. Ändå pratar vi som om inget hänt, i alla fall över msn. Jag är nervös, men samtidigt känns det bra.

Annars vet jag inte. Det finns så myckt jag skulle vilja göra. Så mycket att sakna. Jag får ingen ordning på mitt liv, utan allt bara flyter på och januari blev februari blev mars och snart får jag panik eller något, allting försvinner från mig och jag är inte ens medveten om det.

Jag saknar en anledning att ha den andra halvan av min säng ren och bäddad.

(Låt: The Coral - Dreaming of You)