Feel the jungle rhythm
AAAAAAAAAAAH DEN ÄR HÄÄÄÄÄÄÄR!!!
Ahum.
Backstory här då. Det första spel jag någonsin klarade på egen hand (med bara lite hjälp av internet) är ett så kallat point-and-click adventure spel kallat Broken Sword: Shadow of the Templars. Det är Mitt Spel. Point-and-click adventures är Min genre. Jag pratar ofta om hur jag är skräckspelsfantast osv, men de klassiska äventyrsspelen till PC från mitten av 90-talet är Mina spel. Mina små älsklingar.
Vi hade aldrig några spelkonsoller när jag var barn, utan vi hade datan. Och det finns så många underbara spel till PC som ni tv-spelare aldrig fått höra av. En sådan kategori är dessa äventyrsspel. Ofta med fasta bakgrunder, några hotspots som man måste leka pixelhunter för att hitta. Man ska prata med alla om allt i ens inventory (Show:Clown nose. Response: Eugh, has that been USED?) och hoppas att man kan hitta en ledtråd för att fortsätta äventyret.
Broken Sword: Shadow of the Templars handlar om George Stobbart, en Amerikan vars yrke jag inte minns som är på semester i Paris när han är vittne till ett bombdåd på en person (minns inte exakt varför har var viktig just nu) av en clown. Han följer efter clownen men tappar bort den, när han träffar Nicole Collard, en fransk journalist som hade ett möte med den döde mannen. Han hade information om något (minns inte!) men nu är han död så det går inte så bra. De hjälps åt för att ta reda på vad som egentligen hände och dras in i en virvel av massa historiska saker och måste stoppa något hemskt från att hända.
Jag älskar det spelet.
Och poängen med det här inlägget?
De har släppt en Director's Cut till Wii.
Jag har den i min ägo.
Jag är den lyckligaste nörden i världen nu. Fram till SH:Shattered Memories släpps dvs. Men samtidigt är jag lite orolig - de har lagt till nya delar, bland annat får man spela som Nicole några gånger. Tänk om de brutalt våldtagit min barndomskärlek?
Dessutom får jag inte spela på över en vecka. Eller, får och får, jag ska vänta på Ish och hon har inte sommarlov förrän om en vecka. Och så måste jag jobba och städa till på onsdag, då mina morföräldrar kommer.
Jag kommer inte ha så mycket tillgång till internet från och med onsdag och tre veckor frammåt. Grandma och Grandpa ska ockupera mitt rum och då finns det inte mycket plats för mig. Jag ska sova på soffan, när jag inte sover hos Ish.
I andra nyheter har jag numer två datorer i mitt rum. En är den jag sitter på nu, med Vista och alla mina program. Den andra är en windows98, som jag ska använda som speldator för mina älsklingsspel. Måste få tag på ett par högtalare, sen är det min andra älskling som jag aldrig spelade klart för det var för svårt - Under A Killing Moon.
Ahhh, nostalgi. :3
(Låt: The Jungle Book 2 - Jungle Rhythm)
Ahum.
Backstory här då. Det första spel jag någonsin klarade på egen hand (med bara lite hjälp av internet) är ett så kallat point-and-click adventure spel kallat Broken Sword: Shadow of the Templars. Det är Mitt Spel. Point-and-click adventures är Min genre. Jag pratar ofta om hur jag är skräckspelsfantast osv, men de klassiska äventyrsspelen till PC från mitten av 90-talet är Mina spel. Mina små älsklingar.
Vi hade aldrig några spelkonsoller när jag var barn, utan vi hade datan. Och det finns så många underbara spel till PC som ni tv-spelare aldrig fått höra av. En sådan kategori är dessa äventyrsspel. Ofta med fasta bakgrunder, några hotspots som man måste leka pixelhunter för att hitta. Man ska prata med alla om allt i ens inventory (Show:Clown nose. Response: Eugh, has that been USED?) och hoppas att man kan hitta en ledtråd för att fortsätta äventyret.
Broken Sword: Shadow of the Templars handlar om George Stobbart, en Amerikan vars yrke jag inte minns som är på semester i Paris när han är vittne till ett bombdåd på en person (minns inte exakt varför har var viktig just nu) av en clown. Han följer efter clownen men tappar bort den, när han träffar Nicole Collard, en fransk journalist som hade ett möte med den döde mannen. Han hade information om något (minns inte!) men nu är han död så det går inte så bra. De hjälps åt för att ta reda på vad som egentligen hände och dras in i en virvel av massa historiska saker och måste stoppa något hemskt från att hända.
Jag älskar det spelet.
Och poängen med det här inlägget?
De har släppt en Director's Cut till Wii.
Jag har den i min ägo.
Jag är den lyckligaste nörden i världen nu. Fram till SH:Shattered Memories släpps dvs. Men samtidigt är jag lite orolig - de har lagt till nya delar, bland annat får man spela som Nicole några gånger. Tänk om de brutalt våldtagit min barndomskärlek?
Dessutom får jag inte spela på över en vecka. Eller, får och får, jag ska vänta på Ish och hon har inte sommarlov förrän om en vecka. Och så måste jag jobba och städa till på onsdag, då mina morföräldrar kommer.
Jag kommer inte ha så mycket tillgång till internet från och med onsdag och tre veckor frammåt. Grandma och Grandpa ska ockupera mitt rum och då finns det inte mycket plats för mig. Jag ska sova på soffan, när jag inte sover hos Ish.
I andra nyheter har jag numer två datorer i mitt rum. En är den jag sitter på nu, med Vista och alla mina program. Den andra är en windows98, som jag ska använda som speldator för mina älsklingsspel. Måste få tag på ett par högtalare, sen är det min andra älskling som jag aldrig spelade klart för det var för svårt - Under A Killing Moon.
Ahhh, nostalgi. :3
(Låt: The Jungle Book 2 - Jungle Rhythm)
Kommentarer
Postat av: Zoftis
Ah, vad får du alla pengar ifrån? Eller så är jag bara snål...:3
Och jag har samma rädsla som du. Det är alltid "plz don't rape my childhood"
...vänta, en clown?
Postat av: Dorothea
Haha! Min bror reagerade på precis samma sätt när han i veckan fick reda på att Monkey Island (hans barndomsspel, äventyrsspel med fast bakgrund de också) ska släppa en uppföljare :D
Trackback
