Vi har en hel del tid att ta igen
Jag växlar mellan nervositet, nedstämdhet och rastlöshet så kraftig att jag biter mig själv i armarna. Jag vet, jag är skum.
Orkar inte, klarar inte. All självsäkerhet från i helgen är bortblåst. Det kommer gå åt helvete, jag har inte ens ett arbetsintyg att visa upp för Patrik har inte hört av sig än och jag vill ändå inte riktigt lämna min gymnasiementor som referens. Jag är så körd. Jag är helt körd. Jag funderar på att ställa in bara så jag kan få lite ordning på allt, få alla mina papper i ordning och så.
Jag får totalt panik, ångest växer inne i bröstkorgen. Kan jag gå dit och säga "Min chef har inte varit i kontoret, jag hade lite kort notis, men jag kan maila mina referenser så fort jag checkat av med dem och fått numrena?" Jag kommer ju verka helt psycho. Jag mår så dåligt just nu känns det som.
Och att jag mår såhär hjälper ju inte min längtan efter någon som håller om mig. Någon som kan ge mig styrka och kraft, någon som kan försäkra mig mjukt att jag är tillräckligt häftig, att jag klarar det här. Att det kommer gå bra. Och då längtar jag mer och mer efter... Ja.
Jag kan beskriva det såhär; It's not that I'm crushing, or in love, or falling in love. It's more like I've realized... I never really stopped.
(Låt: Bo Kaspers Orkester - Bara för din skull)
Orkar inte, klarar inte. All självsäkerhet från i helgen är bortblåst. Det kommer gå åt helvete, jag har inte ens ett arbetsintyg att visa upp för Patrik har inte hört av sig än och jag vill ändå inte riktigt lämna min gymnasiementor som referens. Jag är så körd. Jag är helt körd. Jag funderar på att ställa in bara så jag kan få lite ordning på allt, få alla mina papper i ordning och så.
Jag får totalt panik, ångest växer inne i bröstkorgen. Kan jag gå dit och säga "Min chef har inte varit i kontoret, jag hade lite kort notis, men jag kan maila mina referenser så fort jag checkat av med dem och fått numrena?" Jag kommer ju verka helt psycho. Jag mår så dåligt just nu känns det som.
Och att jag mår såhär hjälper ju inte min längtan efter någon som håller om mig. Någon som kan ge mig styrka och kraft, någon som kan försäkra mig mjukt att jag är tillräckligt häftig, att jag klarar det här. Att det kommer gå bra. Och då längtar jag mer och mer efter... Ja.
Jag kan beskriva det såhär; It's not that I'm crushing, or in love, or falling in love. It's more like I've realized... I never really stopped.
(Låt: Bo Kaspers Orkester - Bara för din skull)
Kommentarer
Trackback
