You'll learn to see to find
Mor min är en mycket smart kvinna. Efter att vi diskuterat gårdagens inlägg lite kom hon fram med vad som mycket möjligt kan vara den bästa lösningen - dvs, berätta för den vän jag vet känner henne bättre än jag gör! Helt underbart. Lämna över saken, eftersom jag inte har något ansvar inför henne då vi inte är vänner och vi inte umgås, och jag har inte haft sex med hennes pojkvän. Det är inte mitt ansvar. MEN jag kan lämna informationen vidare, så får någon som känner henne bättre bedömma ifall det är nödvändigt att hon får veta.
Jag ska också säga ifrån ordentligt om han någon gång erbjuder mig "skjuts hem" igen, och säga till honom att jag blir väldigt obehaglig över att han har flickvän. Vilket jag blir.
Ah, skönt att det ordnade sig. Massor med annat som knasar lite, men det är inget som inte går att lösa :)
För övrigt är Apartment Life helt underbart! Har precis installerat det. Saw V också för den delen, såg den tidigare idag. Kanske ska försöka mig på ett inlägg dedikerat Saw-serien? Fast då måste jag se om hela. Jag har de första fyra i en dvd-box och femman kom idag på posten, tillsammans med Sims2 Apartment Life och filmerna I am Legend, Phantom of the Opera, och Fight Club (äntligen!), och böckerna Pet Semetary (Stephen King) och I am Legend (vadhannuheter). Yum yum. Jag måste ju ha något att fylla tiden med.
Sandyshrew ska höra av sig imorgon (imorgon är då när jag sovit och vaknat) och ifall hon inte jobbar ska hon komma över för att hämta kontrollerna och jag ska tvinga henne stanna på åtminstonde en kopp te :3 Torsdag hoppas jag på att Char-char är ledig, annars ska jag bara på Mini-Jesus skolpjäs på kvällen. Sen är det jobb i helgen, men det lär väl bli kul, eftersom det är en ny skiftledare som jobbar :) Och Hussein. Hm, dilemma där : D
(Låt: Tom McRae - Killing Balloons)
OMGD!
Lisa förstör hela min världsbild - är det en äkta mäniska?! D:
Efter lite efterforskning visar Helgon att JA - det är en riktig människa. WAAAAAH! Så får det ju inte vara!
Är inte helt säker på vad jag ska tycka och tänka om detta. Jag går och lägger mig istället.
Att gå och lägga sig betyder i min ordbok tydligen sätta mig och skriva i två timmar och ha Phantom of the Opera på i bakgrunden.
Jag minns exakt varför jag inte ska se på Phantom nu :3 Augh! Sist jag såg på Phantom hamnade jag i Char-chars lillebrors säng med Alvin! Det är den effekten Gerard Butler har på mig! (Kan vara en bra sak att komma ihåg, antingen för att undvika pinsamma situationer eller för att gå igång mig ordentligt. Iron man fungerar också).
I vilket fall som helst fick jag lite skrivet, tänkte lägga upp det här.
In the window
“Come on, Sean, what do you want me to say? That I‘ll stop?” she laughs and takes a drag from the cigarette; grimacing, she blows the smoke out. “It‘s just not the same, these smokes. They don’t taste nice.” Her focus shifts back. “But Sean, it‘s not, you know, just stop and everything will be gold and fucking sunshine. What if I told you to just shut up and eat? That wouldn‘t work now would it?”
She takes another drag, grimacing again. Her make-up is smudged after crying violently and screaming and even smashing things apart. She frightens me when she does this - the calm after the storm. Her icy demeanor, the impenetrable calm that always comes after her episodes. That’s what I call them, her episodes. They frighten me, but she interest me so. Her pain is her beauty, her destructivity is her strength.
She takes another drag, deeply inhaling the smoke, then puts the cigarette out against her wrist. She doesn’t even twitch at the pain, at the burning heat of the dying ember piercing through her skin. At the same time I catch a glimpse of fresh cuts on her wrist. I know there are more of them higher up, and the mere thought makes my skin crawl.
“What do you want me to say, Sean?” she says again, sounding a little impatient with me. I understand her. I’m not at all like her - she is strong, fierce and beautiful. I am weak, fragile, hideous in both person and appearance. I admire her so, with all her problems she still has the time to see me, to even look my way. It is me she comes to when she has her episodes, at least sometimes, and it is I who see her afterwards. I never touch her, I never clean her up, neither of us want that. But I clean her up emotionally, I let her empty her mind and her heart.
She sighs. “I love him, Sean, I love him so much it hurts. But even he sent me away!” she looks away from me, her blue eyes shining with tears. “Even he betrayed me in the end.” She lights up another cigarette, breathing deep the poisonous smoke, and then she offers me the package. “Won‘t kill you,” she mutters at me, and with shaking fingers I take one, and as I place it between my lips I notice I’m trembling.
“I wonder if it‘s even worth it anymore,” she mutters to the window sill, one lonely tear sliding down her cheek as her face slowly contorts with emotional turmoil. “I don‘t think I can do this without him. There‘s no fucking point. I don‘t fucking want to.” The lighter clatters against the table, falling as I tried to light the cigarette in my mouth, my hands too weak to manage the safety lock. Her head snaps to attention, sleeved arm quickly wiping away the tear, leaving smudged traces of black on both sleeve and cheek, and she picks up the lighter and lights the cigarette for me.
I mumble a thank you but I don’t think she even hears it. She is so deep within herself, within her own thoughts, her head burrowed so far down the sand that the surrounding world bears no interest. This is when I watch her the most, when I watch her the best. This is how I have come to see her true beauty. This is how I have come to realize how I care for her.
Jag ska också säga ifrån ordentligt om han någon gång erbjuder mig "skjuts hem" igen, och säga till honom att jag blir väldigt obehaglig över att han har flickvän. Vilket jag blir.
Ah, skönt att det ordnade sig. Massor med annat som knasar lite, men det är inget som inte går att lösa :)
För övrigt är Apartment Life helt underbart! Har precis installerat det. Saw V också för den delen, såg den tidigare idag. Kanske ska försöka mig på ett inlägg dedikerat Saw-serien? Fast då måste jag se om hela. Jag har de första fyra i en dvd-box och femman kom idag på posten, tillsammans med Sims2 Apartment Life och filmerna I am Legend, Phantom of the Opera, och Fight Club (äntligen!), och böckerna Pet Semetary (Stephen King) och I am Legend (vadhannuheter). Yum yum. Jag måste ju ha något att fylla tiden med.
Sandyshrew ska höra av sig imorgon (imorgon är då när jag sovit och vaknat) och ifall hon inte jobbar ska hon komma över för att hämta kontrollerna och jag ska tvinga henne stanna på åtminstonde en kopp te :3 Torsdag hoppas jag på att Char-char är ledig, annars ska jag bara på Mini-Jesus skolpjäs på kvällen. Sen är det jobb i helgen, men det lär väl bli kul, eftersom det är en ny skiftledare som jobbar :) Och Hussein. Hm, dilemma där : D
(Låt: Tom McRae - Killing Balloons)
OMGD!
Lisa förstör hela min världsbild - är det en äkta mäniska?! D:
Efter lite efterforskning visar Helgon att JA - det är en riktig människa. WAAAAAH! Så får det ju inte vara!
Är inte helt säker på vad jag ska tycka och tänka om detta. Jag går och lägger mig istället.
Att gå och lägga sig betyder i min ordbok tydligen sätta mig och skriva i två timmar och ha Phantom of the Opera på i bakgrunden.
Jag minns exakt varför jag inte ska se på Phantom nu :3 Augh! Sist jag såg på Phantom hamnade jag i Char-chars lillebrors säng med Alvin! Det är den effekten Gerard Butler har på mig! (Kan vara en bra sak att komma ihåg, antingen för att undvika pinsamma situationer eller för att gå igång mig ordentligt. Iron man fungerar också).
I vilket fall som helst fick jag lite skrivet, tänkte lägga upp det här.
In the window
“Come on, Sean, what do you want me to say? That I‘ll stop?” she laughs and takes a drag from the cigarette; grimacing, she blows the smoke out. “It‘s just not the same, these smokes. They don’t taste nice.” Her focus shifts back. “But Sean, it‘s not, you know, just stop and everything will be gold and fucking sunshine. What if I told you to just shut up and eat? That wouldn‘t work now would it?”
She takes another drag, grimacing again. Her make-up is smudged after crying violently and screaming and even smashing things apart. She frightens me when she does this - the calm after the storm. Her icy demeanor, the impenetrable calm that always comes after her episodes. That’s what I call them, her episodes. They frighten me, but she interest me so. Her pain is her beauty, her destructivity is her strength.
She takes another drag, deeply inhaling the smoke, then puts the cigarette out against her wrist. She doesn’t even twitch at the pain, at the burning heat of the dying ember piercing through her skin. At the same time I catch a glimpse of fresh cuts on her wrist. I know there are more of them higher up, and the mere thought makes my skin crawl.
“What do you want me to say, Sean?” she says again, sounding a little impatient with me. I understand her. I’m not at all like her - she is strong, fierce and beautiful. I am weak, fragile, hideous in both person and appearance. I admire her so, with all her problems she still has the time to see me, to even look my way. It is me she comes to when she has her episodes, at least sometimes, and it is I who see her afterwards. I never touch her, I never clean her up, neither of us want that. But I clean her up emotionally, I let her empty her mind and her heart.
She sighs. “I love him, Sean, I love him so much it hurts. But even he sent me away!” she looks away from me, her blue eyes shining with tears. “Even he betrayed me in the end.” She lights up another cigarette, breathing deep the poisonous smoke, and then she offers me the package. “Won‘t kill you,” she mutters at me, and with shaking fingers I take one, and as I place it between my lips I notice I’m trembling.
“I wonder if it‘s even worth it anymore,” she mutters to the window sill, one lonely tear sliding down her cheek as her face slowly contorts with emotional turmoil. “I don‘t think I can do this without him. There‘s no fucking point. I don‘t fucking want to.” The lighter clatters against the table, falling as I tried to light the cigarette in my mouth, my hands too weak to manage the safety lock. Her head snaps to attention, sleeved arm quickly wiping away the tear, leaving smudged traces of black on both sleeve and cheek, and she picks up the lighter and lights the cigarette for me.
I mumble a thank you but I don’t think she even hears it. She is so deep within herself, within her own thoughts, her head burrowed so far down the sand that the surrounding world bears no interest. This is when I watch her the most, when I watch her the best. This is how I have come to see her true beauty. This is how I have come to realize how I care for her.
Kommentarer
Postat av: Zoftis
Jag har faktist inte tid att läsa texten, jag återkommer om det.
Men Saw...är så bra AHAHA!
och bra lösning btw.
Postat av: Zoftis
Ang texten:
Jag gillar det här. Jag gillar det väldigt mycket.
Man läser in karaktärerna med alla sinen och inga klicher finns att se (hurra!).
Av någon anledning gillar jag meningen "It‘s just not the same, these smokes. They don’t taste nice"
Det är typiskt att en speciell karaktär skulle säga så.
De har röster!
Trackback
